PÄRON PÅ FRUKTKARTAN

Det här var en nyhet i radion häromdagen, att några har startat en fruktkarta där man kan lägga in eller hitta fruktträd som står så att folk kan plocka om de vill. Offentliga fruktträd, bara att ta.

Flera sådana finns där jag bor, jag la in dem på kartan igår. Det såg lite glest i ut göteborgsregionen.

En av höstens trevligaste traditioner är att Maja kommer hem till mig och så går vi till päronträdet och plockar. Hon är en modig typ så det är hon som får klättra upp i trädet och hoppa på grenarna så att päronen trillar ned. 

Jag står på marken med päron vinandes runt huvudet och fångar de som faller så gott jag kan.

I går var den stora päronplockardagen. Idag: ingefärspäron!

Såhär kan en göra (enligt Icaförlagets stora kokbok):

2 kg små fasta päron

1 liter vatten

1,2 kg socker

färsk ingefära (fast kokboken säger torkad)

lite atamon om en vill

Koka upp vatten, socker och ingefära

Skala päronen, skrapa själkarna 

Koka päronen i lagen tills de är mjuka, det tar ca 45 minuter - 1 timme

Fiska upp päronen, lägg dem i rena burkar, koka ihop lagen lite och slå över den. 

Häll i atamon enligt instruktionerna på flaskan, om en vill

EN GARDIN OCH EN LAMPA

Nu ska jag berätta något som kanske blir lite omständigt.
Men så kan det ju vara ibland, eller ganska ofta för min del.
Här bredvid är en bild på ett containerfynd jag gjorde nyligen, en lampstomme som ser lovande ut. Jag har tänkt att jag ska vira tråd runt pinnarna så att det blir en skärm som består av olikfärgade partier, liksom rutor. Jag vet precis hur jag vill att det ska se ut, en klassisk lampdesign som tyvärr var omöjlig att googla fram. Jag får kanske gå till en lampaffär och smygfota. Fast det kanske är designstöld? Fast jag skulle ju inte köpa den i vilket fall som helst, jag vill ju testa och göra den själv. Hm, jag vet inte. Det är svårt det där med moral. Och det där med upphovsrätt.

Förra gången jag försökte mig på något liknande blev det tyvärr inte så bra. Jag är, som jag nämnde senast, tyvärr lite lat och ganska otålig av mig, jag vill helt enkelt göra mina pyssel genast när jag kommer på dom, utan att planera så mycket innan. Helst ska det vara lätt och gå fort också. Därför tog jag det jag hade hemma, vilket var yllegarn fast jag hellre velat ha plastband (av den typen som användes på 80-talets tipspromenader i skogen, sådant orange platsband man knöt  runt träden för att markera var nästa fråga fanns). Resultatet ser väl ut som: någon har virat luddigt yllegarn ganska slarvigt på en lampstomme. Inte mitt stoltaste pyssel. Jag ska försöka lära mig lite av mitt misstag och planera bättre, framförallt skaffa det material jag behöver innan jag börjar. Om detta må jag återkomma.

Från det ena till det andra. Titta igen på bilden ovan. Ser ni vardagsrumsfönstret bakom lampan? Ser ni gardinen? Jag gillar den så himla mycket, det är en växt som växer hejvilt och som jag draperat på gardinstången. På danska heter sorten "plättar på snor" på svenska vet jag inte. Gardinförebilden finns hos Birgitta på Brännö, en kvinna att lära sig mycket av i livet, även om heminredning. Växten tar över rummet mer och mer, och börjar smyga sig in och fram överallt där den kommer åt. Jag gillar inte gardiner så mycket, de snor så mycket ljus och utsikt. Den här sorten är alldeles lagom. Det var allt jag ville visa er idag. Hejdå!

UGGLORNA

Alltså egentligen. Vem behöver köpa örhängen när en kan göra egna så grymt lätt? 

Det här är egentligen ett gammalt pyssel, men jag är lat och har lite dåligt med pysseltid, så ni får helt enkelt se det hela igen. 

Här kommer en show-and-tell:

Formeln lyder: 

knappar 

     minus 

eventuell baksidegrej (som lämpligast knipsas bort med en liten tång)

     plus
smyckelim samt örhängesbaksidor från valfri pysselrelaterad affär

     är lika med

örhängen! Fett lätt. Pröva själv vetja!

NYPONSOPPA

Det finns en sommarstuga i skåne där jag brukar vara. Där växer nyponbuskar längs stranden. Min morfar berättar om att bondmororna brukade komma ut till kusten och plocka av alla nypon för att göra nyponsoppa på hösten när sommargästerna åkt hem.  

Det var som en ny tanke för mig, att nyponsoppa görs av... nypon! Inte pulver. Såklart. Nyponen växer fortfarande överallt runt stugan. Jag gör ett försök!

Själva receptet googlade jag mig till, här finns en länk till det jag utgick ifrån. 

Det tog ganska lång tid att rensa nyponen, jag tog bort blomstertjafset och kärnorna.

Att gröpa ur klipulvret ur nyponen med en liten sked tyckte jag var det som fungerade bäst.

Jag kokade nyponköttet med vatten och pressade det sedan med en potatispress eftersom sommarstugan inte är utrustad med mixerstav. Jag tror att någon form av mixer säkert kan vara bättre eftersom det hela blev ett rätt kladdigt projekt. 

Vissa åt nyponsoppan osockrad med god aptit.

Andra åt den när sockret hade tillsatts, med vispgrädde och mandelbiskvier. 

Inte det minsta äckligt faktiskt. 

SEDAN SIST

Det var nästan två år sedan sist jag uppdaterade den här bloggen. Jag har haft lite problem med bloggaridentiteten, med att va en som bloggar. Som skriver om loppisfynd och pallkragar och visar piffiga bilder på heminredningsdetaljer när det finns så mycket viktigare saker i välden.

Till exempel fördelningspolitik.
Att det där vi äger tillsammans (av en anledning för övrigt!) slumpas bort. Våra apotek, våra vårdcentraler och våra hyreslägenheter. Och motorsågsmassakern på trygghetssystemen.

Till exempel sexualitetspolitik.
Att aborträtten är hotad i flera delstater i USA, att "propaganda för homosexualitet" är förbjuden i St. Petersburg, en stad som ligger häpnadsväckande nära Stockholm geografiskt. De där kamperna man kunde tro vanns på sjuttiotalet måste vinnas igen och igen.

Till exempel miljöpolitik.
Att alla bara pratar om att utsläppen av koldioxid måste minska men så bara ökar de. Att det känns som att katastrofen är nära, en ekologisk kollaps, peak oil. Vad är väl ett pärlarmband, en rädisa, en skål av spets mot detta.

Men jag har bestämt mig nu. Jag tänker blogga i alla fall. För jag pysslar mycket bättre när jag får skriva om det. Och jag skriver mycket bättre när jag tror att någon annan kommer att läsa det jag skrivit. Bättre som i: det blir av. Och detta, att skriva och att pyssla, det är ju det jag tycker om allra mest. Inte ändrar alliansen automatiskt sin fördelningspolitik (eller miljöpolitik eller sexualitetspolitik heller för den delen) bara för att jag låter bli att blogga (i så fall skulle jag låta bli).

Jag tror på det där att göra nya saker av saker man redan har.
Att erövra kunskapen om hur man odlar mat på gräsmattan till hyresrätten. Att ta tillvara det som växer.
Att dela med sig av sina idéer till varandra. Att inte bara jobba i sitt liv, att ta sig tid att leka och att vara kreativ. Det är en annan arbetslinje det. Det ska jag skriva om. Mikropolitik. Och lite mer makropolitik.