NYPONSOPPA

Det finns en sommarstuga i skåne där jag brukar vara. Där växer nyponbuskar längs stranden. Min morfar berättar om att bondmororna brukade komma ut till kusten och plocka av alla nypon för att göra nyponsoppa på hösten när sommargästerna åkt hem.  

Det var som en ny tanke för mig, att nyponsoppa görs av... nypon! Inte pulver. Såklart. Nyponen växer fortfarande överallt runt stugan. Jag gör ett försök!

Själva receptet googlade jag mig till, här finns en länk till det jag utgick ifrån. 

Det tog ganska lång tid att rensa nyponen, jag tog bort blomstertjafset och kärnorna.

Att gröpa ur klipulvret ur nyponen med en liten sked tyckte jag var det som fungerade bäst.

Jag kokade nyponköttet med vatten och pressade det sedan med en potatispress eftersom sommarstugan inte är utrustad med mixerstav. Jag tror att någon form av mixer säkert kan vara bättre eftersom det hela blev ett rätt kladdigt projekt. 

Vissa åt nyponsoppan osockrad med god aptit.

Andra åt den när sockret hade tillsatts, med vispgrädde och mandelbiskvier. 

Inte det minsta äckligt faktiskt. 

SEDAN SIST

Det var nästan två år sedan sist jag uppdaterade den här bloggen. Jag har haft lite problem med bloggaridentiteten, med att va en som bloggar. Som skriver om loppisfynd och pallkragar och visar piffiga bilder på heminredningsdetaljer när det finns så mycket viktigare saker i välden.

Till exempel fördelningspolitik.
Att det där vi äger tillsammans (av en anledning för övrigt!) slumpas bort. Våra apotek, våra vårdcentraler och våra hyreslägenheter. Och motorsågsmassakern på trygghetssystemen.

Till exempel sexualitetspolitik.
Att aborträtten är hotad i flera delstater i USA, att "propaganda för homosexualitet" är förbjuden i St. Petersburg, en stad som ligger häpnadsväckande nära Stockholm geografiskt. De där kamperna man kunde tro vanns på sjuttiotalet måste vinnas igen och igen.

Till exempel miljöpolitik.
Att alla bara pratar om att utsläppen av koldioxid måste minska men så bara ökar de. Att det känns som att katastrofen är nära, en ekologisk kollaps, peak oil. Vad är väl ett pärlarmband, en rädisa, en skål av spets mot detta.

Men jag har bestämt mig nu. Jag tänker blogga i alla fall. För jag pysslar mycket bättre när jag får skriva om det. Och jag skriver mycket bättre när jag tror att någon annan kommer att läsa det jag skrivit. Bättre som i: det blir av. Och detta, att skriva och att pyssla, det är ju det jag tycker om allra mest. Inte ändrar alliansen automatiskt sin fördelningspolitik (eller miljöpolitik eller sexualitetspolitik heller för den delen) bara för att jag låter bli att blogga (i så fall skulle jag låta bli).

Jag tror på det där att göra nya saker av saker man redan har.
Att erövra kunskapen om hur man odlar mat på gräsmattan till hyresrätten. Att ta tillvara det som växer.
Att dela med sig av sina idéer till varandra. Att inte bara jobba i sitt liv, att ta sig tid att leka och att vara kreativ. Det är en annan arbetslinje det. Det ska jag skriva om. Mikropolitik. Och lite mer makropolitik.