KRISTINS GURKOR

Jag tänker på min farmor. Hon var en fin farmor. Kristin hette hon. Hon var hemmafru större delen av sitt liv och jag håller på att bli som hon. Jag vill sylta och safta jämt. Jag får impulser jag aldrig tidigare fått. Att göra egen inlagd gurka var en annan planet bara för två år sedan.

Nu köper jag ett kilo västeråsgurka och krondill så att den ekonomiska ruinen är nära. Bakom mig i kön när jag lägger upp dillen, gurkan, ättikan och senapsfröna på bandet står två fnissiga tonåringar och jag får alldeles för mig att det är mig de fnissar åt. Men det gör mig inget alls, jag känner mig lite stolt över min blivande inläggning som ligger i sina beståndsdelar på varubandet.

Vad är det för drift som slagit klorna i mig? Ja, inte bara i mig förresten utan i alla möjliga surdegsbakande iphoneinnehavare, marmeladkokande akademiker, svampplockande loppisfyndare? Är det ett nostalgiskt hemmafruideal från 50-talet som spökar? Är det gröna vågen?

Det gör detsamma. Jag vill göra inlagd gurka, oavsett vad.

Kristins snabbgurka:

1 kg små västeråsgurkor

3 matskedar senapsfrö

mycket krondill

vitpepparkorn

bitar av hel pepparrot

1/2 liter inläggningsättika (läs på flaskan hur den ska spädas med vatten)

4 1/2 deciliter socker

1 deciliter salt

Tvätta och skiva gurkan.

Skala och tärna pepparrot.

Skölj dillen och klipp den i lagom kvistar.

Lös socker och salt i ättikan.

Varva gurka, dill och kryddor i rena glasburkar.

Häll på lagen tills det täcker gurkan.

Låt stå svalt i 14 dagar.

Känn dig som vore du en hemmafru från 50-talet.

TOMATERNA DEL 3

Jag har ätit min första tomat.

Den smakade fantastiskt.

ROM MED TOPF

Det är en besatthet, det här med skördandet. Såhär års blir det lite farligt, som ett beroende. Det finns ju så mycket jag vill plocka, safta, sylta, mosa.

Jag försummar mina vänner eftersom jag bara vill ut i skogen och plocka blåbär.

Jag struntar i att klippan är brant och björnbärsbusken är vass, jag balanserar på yttersta kanten för att nå de finaste bären.

Jag stannar i svampskogen och fortsätter plocka

fastän det redan blivit mörkt och jag inte riktigt vet var jag är.

Klättrar svindligt högt upp i körsbärsträdet, sträcker mig efter musslorna under de halaste stenarna. Ögonen slutar inte leta. Dör jag, så dör jag i en plockningsrelaterad olycka. Det är jag säker på!

Såhär kan man göra med bären man har plockat, med eller utan fara för liv och lem:

Varva frukt, bär, socker och rom. Se till att romen alltid står över frukten och bären, annars konserveras de inte. Fyll på burken med det som är moget just den här veckan.

När burken är full ska den stå i ca 3 veckor. Sedan kan man äta bären som efterrätt och dricka romen t.ex. i goda drinkar.

LOPPISFYND OCH SKÖRD

I Värmland finns det många loppisar, både såna som vet att ta betalt för sitt 50-talsporslin och de som inte gör det. Det är lätt att köpa en kopp här och en skål där när man åker bil, men när man sen lämnar bilen och måste kånka på alla påsarna till tåget kanske man ångrar sig lite. Så för att trösta oss lite så packade vi upp våra fynd för att titta vad vi egentligen hade köpt i väntan på ett tågbyte. Ganska fina saker!

Och hemma hade det växt i trädgårdslandet. Det är fantastiskt att ha ett land! De hemliga kantarellerna som man kan se från köksfönstret hade också växt, alldeles utan att jag hade vattnat dom för att de skulle växa snabbare.

Dagens skörd i de senaste loppisfynden:

Spenatröra i Blå Eld - skål

Hemliga kantareller i Uppsala Ekeby - kanna

Sockerärter i Uppsala Ekeby - smörask

Ruccola i smörask av brunt glas